Related Paintings of unknow artist :. | Through Wind and Rain | Black ill and exhaust of one langt hart life atervande Livingstone to sits enkla home in Ilala in April 1873. | de fattigare | Still life floral, all kinds of reality flowers oil painting 96 | Two laughing boys |
Related Artists:
Beaux, Cecilia
Studied under Bouguereau and Tony Robert-Fleury. Specializes in Portraits. American Painter, 1855-1942. American painter. She began her career painting on porcelain and producing lithographs and portrait drawings. She studied with Catharine Ann Drinker (1871), Francis Adolf van der Wielen (1872-3) and Camille Piton (1879), at the Pennsylvania Academy of the Fine Arts in Philadelphia (1877-8), and privately with William Sartain (1881-3). Under Sartain's guidance, she learnt to paint, producing her first major portrait, the Last Days of Infancy
Robert Loftin Newman
(November 10, 1827 - March 31, 1912). was an American painter and stained-glass designer. He specialized in oil on canvas as his medium. He is sometimes associated with Albert Pinkham Ryder as a painter of mood. His works include Good Samaritan, painted in 1886, Flight into Egypt, Harvest Time, Sailboat Manned by Two Men, and The Bather. He was born in Richmond, Virginia and moved to Clarksville, Tennessee when he was 11 years of age. Later, as a young adult, he studied art in New York, England, and France. Newman served briefly as an artillery lieutenant for the Confederate Army during the American Civil War. He died of asphyxiation from a gas leak from a stove on March 31, 1912.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.